Doula föder med doula

//Doula föder med doula
En fantastisk förlossningsberättelse av doulan Jenny Gustafsson som tillsammans med sin partner, 2 barnmorskor och doulan Vicky, födde sin son hemma i vardagsrummet. Vi har fått lov att visa hennes bilder och text om hur hon upplevde att föda. Denna fina berättelse publicerade hon på Instagram!

Jenny heter jag, bor med sambon Johan och barnen Niels, Findus och Pelle. ✋ Är doula och förlossningsnörd. 🚼 Kallas inte Morrhoppan för intet. 😈
https://instagram.com/morrhoppanjenny/

morrhoppan1⬅Här sitter jag hemma hos Lena i soffan och har ätit ugnsrökt rabarberkaka. Vi har fått en ny ytterdörr denna dagen och jag är på BF +1. Hela eftermiddagen har jag suttit på gården i solen och många mammor och barn har klappat min mage. Jag är hemma hos Lena till sena natten och hon säger ”tänk om förlossningen startar här hemma i min soffa!” Jag känner efter och inser att jag nog har lite molande som kommer och går. Lena har haft en väldigt nära kontakt med bebisen i magen hela graviditeten och manar den att komma ut. När jag går hem vid tolvtiden är det stjärnklart och jag hör och ser en fladdermus. Jag går hem och lägger mig och vaknar en stund senare av att vattnet går. Ungefär vid ettiden.
Går ut till Johan som just poppat popcorn och satt sig framför en film. Säger att vattnet gått. Han går igång lite. Jaha? Ska jag blåsa upp poolen? Ska barnmorskorna komma?
Nej. Inget ska hända. Just nu har vattnet gått. Det är bara där vi är just nu. Jag ringer barnmorskan och informerar om läget. Johan ställer undan de nypoppade popcornen och nästan hetssomnar. Snart sover vi båda två. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan2➡Jag fick sova ganska bra på natten. Hade några värkar men inte så mycket. Var upp och kissade några gånger. Vid fyra eller fem bestämde jag mig för att det var morgon. Jag gillar ju mat och blev lite besatt av att äta saker. Jag visste ju inte när jag skulle få äta nästa gång! Så jag åt grillad mat, middagsrester. Och frukost. Och något mer. Jag varvade mellan att ligga i Findus säng och lyssna på Karin och Sara, smsa folk och vila och äta. Alla andra sov fortfarande. Vissa värkar kändes starka och kraftfulla. När jag kände att en värk var på väg så ställde jag mig upp eller på knä och lutade mig framåt. Jag hade mitt mantra släpp käken, släpp axlarna, tuuuuung neeeer.. Jaaaa. Jag tänkte inte på värktoppar. Jag vill inte spänna mig och klättra upp på toppen av en värk. Jag tänker på värkarna som att de har en botten. När värken är som starkast nere i djupet så ska jag bli ännu tyngre och sjunka ännu djupare, bli mer avslappnad. Jag jobbar med att aktivt vara passiv. Ingen spänning ska finnas i min kropp. Bara livmodern jobbar, resten är bara som en smältande deg.
När familjen vaknar så blåser Johan upp poolen. Barnen är uppspelta och vill bada och what not. Jag känner att all aktivitet motar bort värkarna och jag vill ju föda barn, så jag ber min syster komma och hämta barnen. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan3⬅ Barnen blir hämtade. Jag och Johan kollar på serier. Värkar kommer och går. De är långa men inte särskilt täta och inte regelbundna. Jag får massage i ryggslutet under värkarna. Johan går och handlar. Vi äter panpizza och tittar på tv. Sen går vi och sover en stund. Jag får en redig värk och känner hur barnet knuffar djupare ner i mig. Vi bestämmer oss för att ringa vår doula Vicky. Hon kan komma om någon timma. Barnmorskorna kan också komma förbi och känna på magen lite, hur bebis ligger och lyssna på hjärtat. De kan komma om två timmar ungefär. Johan tappar upp vatten i poolen och jag kliver i. Johan ränner runt och gör något. Plockar, städar? Han är nog lite nervös för att det ska komma folk. Sen sitter vi där och stirrar på varandra. Jaha. Det händer absolut ingenting här. Värkarna är glesa och när de kommer så kommer de av sig. Varför har vi ens ringt hit folk? Helt onödigt känns det. Jaja, de får väl åka igen då om inget händer. Så otroligt känsligt kan det vara. Minsta aktivitet som att ringa folk och ordna saker ger ett litet adrenalinpåslag som föser undan oxytocinet som gör värkarna. Vi väntar väl då. Jag badar och dricker massa vatten och äter vattenmelon. Balkongdörren är öppen och utanför är det sommar. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan4➡ Vår fina doula Vicky anländer. Vår planlösning är sådan att när man kliver in genom dörren så går man i princip rakt in i vardagsrummet. Och där satt jag i poolen spritt språngande naken. Var ganska tacksam över att ytterdörren byttes dagen innan och inte samma dag som jag stod och födde barn. Jag födde faktiskt precis när jag skulle. Hade bestämt mig för att föda efter nya dörren kommit och när det var klart så pratade jag med bebisen och sa att den var välkommen ut om den ville komma. Eftersom värkarna var så glesa så stod jag upp och trampade och dansade lite i poolen för att få lite fart. När jag kände att en värk var påväg så satte jag mig på knä i vattnet och lutade mig över kanten. Sedan kom barnmorskorna. De kände på magen att bebisen hade sjunkit ner ordentligt precis som jag känt. De lyssnade med tratt. Allt var bra. Barnmorskorna var hungriga och gick för att köpa pizza. När de var borta kände jag att de blev lite mer drag. Framförallt kände jag hur bebis stångade ner i bäckenet och kom längre och längre ner vid varje värk.
Barnmorskorna kommer tillbaka och sitter på balkongen och äter. Alla observerar mig tyst och lugnt. Antecknar lite i sina block och lyssnar ibland på hjärtljuden med dopetone. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan5⬅ Jag har börjat ljuda på utandningen för länge sedan. Mjuka ljudlösa lugna andetag där utandningen blir ett lågt aaaaaa.. När barnet stångar neråt blir det ett aaaa-AAA-aaaa. Med lite tryck i. Detta har jag hört förut. Jag säger: ”Nu låter jag sådär som kvinnor brukar låta precis innan de börjar krysta.” Min kloka barnmorska Eva-Maria svarar: ”Och vad tänker du om det?” ”Att det inte är så för mig.” (eller hur, haha!) Jag går på toaletten igen och när jag kommer ut så känner jag mig alldeles kall och skakig. Sliter av mig mitt blöta linne och kastar ifrån mig det och plumsar snabbt ner i vattnet innan nästa värk kommer. De är fortfarande varken speciellt täta eller regelbundna, men långa.
Sen somnar jag pladask med ansiktet på poolkanten. Jag dregglar. Tänker ”här ligger jag och sover och dregglar med öppen mun medan fyra personer sitter tysta och ser på mig, och jag bryr mig inte ett dugg, nu föder jag verkligen barn.” Känner att nästa värk kommer med ett rejält tryck TJOFF. Något buktar ut! Jag känner och känner med händerna. Det är rynkigt, är det mina slidväggar? Har jag vänt mig utochin? Är det världens framfall? Jag känner något mjukt och yvigt. Hår! Det är bebisens huvud som buktar ut! Jag ser framför mig hur det brukar se ut. Hjässan är rynkig när bara toppen sticker fram.
Jag kan inte fatta att vi redan är här!? Bebisen är påväg ut! Det har ju knappt blivit jobbigt än, allt är så soft!
Jag känner runt på mitt kön. Det svider inte, det stramar inte. Allt känns mjukt och lent. Jag bestämmer mig för att trycka på vid nästa värk. Har ännu inga krystimpulser. När nästa värk kommer så trycker jag på samtidigt som jag håller emot framtill. Jag vill inte gå sönder och det känns bra. Huvudet är ute. Jag slappnar av så gott det går. Men det är så intensivt. Det gör inte ont. Men att pausa när världens största baj är halvvägs ute är inte bekvämt. Man vill bara att den ska ut. Men jag pausar. Väntar på värk. Tänker att alla mina födslar har pausat när huvudet är ute. Vet att det bara är sekunder kvar innan mitt barn är ute. Så sjukt häftigt! Nästa värk kommer med oemotståndlig krystimpuls, det känns som att baken ska väntas utochin. ”Håll min rumpa!” ropar jag. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan6➡ Ut flyger bebisen! Eva-Maria fångar och räcker över till mig. Vicky knäpper nio bilder blixtsnabbt. Detta är nog den häftigaste bildserien jag har på mig själv. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan7⬅ Hej! 😍😁 Där är du ju! Det är du! Du är här! Först skriker han till, sen blir han lugn och jag får pussa och nosa och peta. Vattnet är klart med flagor av fosterfett i. Men bebis är hal och kladdig. Snart kommer blod. Det ser mycket ut, men barnmorskorna är lugna. Det är okej. Jag undrar om jag ska ställa mig upp eller försöka trycka på för att få ut moderkakan. Lung och fin. Det är inte bråttom, gör vad du känner för. Jag vet ju detta men har tillfälligt glömt allt. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan8➡ Vi kliver upp efter en stund. På den oranga ryamattan ligger ett blått duschdraperi och på det ligger en röd handduk. Dessa märkliga detaljer som sparas i bildminnet. Jag går på den ”röda mattan” till soffan. Där ligger ytterligare ett duschdraperi med tyg över. Allt är ordnat. Jag är omhändertagen. Jag är sedd och bekräftad. Jag och min nya bebis blir insvepta i en slags skrud. Handdukar och täcken. Mina egna. I mina glada färger. Det känns mysigt. Vi sitter och småpratar och betraktar barnet. Det är nog aktivitet omkring mig, men smygande och i kulisserna. Vi får vår space. Moderkakan kommer efter någon halvtimme och jag krystar ut den i soffan. När min barnmorska Maria ska undersöka den så vill bebis amma och jag tycker att navelsträngen är kall mot vår hud. Maria klampar den och jag klipper av den. Den är helt slapp och vit och har varit intakt i förtio minuter sedan bebis föddes. Moderkakan ser fin ut. Bebis ammar på bra. Vicky har ordnat en festlig fikabricka åt oss. Alla som bistått oss sitter tysta och antecknar i sina pappersjournaler. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan9⬅ Jag fick inte en skråma. Hurra!
Efter ett tag så mäter barnmorskorna bebis med ett måttband på en handduk i soffan. Och sedan knyter de en liten storkpåse om honom och väger honom som en fisk. Han har det mysigt där inne och stannar gärna kvar.
När två timmar passerat sedan födseln och allt med mig och bebis är klart så tackar barnmorskorna för sig och lämnar oss. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan10➡ Vicky blir kvar en stund. ❤
En massa handdukar har åkt i tvättmaskinen. Kanske alla vi äger. Johan och Vicky städar och tömmer poolen. 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan11⬅ Min syster kommer hem med barnen! Hurra! Titta en bebis! Den är ju ganska gullig, vi hade trott att den skulle vara bajsig!
Även Vicky och min syster går tillslut. Vi äter någon kvällsmat och sedan går Johan och barnen och lägger sig i stora sängen och jag och bebis tar Findus säng. Vi är fem! Bebis kan liggamma så vi somnar ihop och sover bra med lite byten av tuttar hela natten.
Det var helt fantastiskt att slippa förflytta mig under födseln. Att få föda med personer jag känner sedan tidigare och att få vara totalt sedd och bekräftad. Och att sedan vara hemma när allt var klart. Där jag känner mig tryggast och mest ombonad. Tack tack tack doula Vicky Brundin James och barnmorskorna Eva-Maria Wassberg och Maria Hogenäs. ❤ 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan12➡ 18 timmar efter födseln kommer Lena förbi, det var ju i hennes soffa det började så smått. Hon gullas ihjäl och kan inte sluta säga ”Jag dör…!” 😘 

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

morrhoppan13⬅ På minuten 1 år! Hurra! 🎉🎁🎂🎈🎆

No comments yet.

Leave a comment

Your email address will not be published.